Gunnar

När jag och Gunnar började jobba med den här sajten tillsammans hade han två barn. Nu är han trebarnspappa. I går morse föddes hans och Rebeckas dotter Julia.

Gunnar och jag lärde känna varandra då våra fruar gick i samma mammagrupp på bvc. I min bok finns ett kapitel där jag beskriver vårt allra första möte. Vilket inte helt oväntat skedde runt en utegrill. Jag kallar honom och de andra bvc-papporna för ”utsvultna fullblodspappor”, eftersom jag ansåg mig vara en klåparpappa medan alla andra var proffs. Självklart skulle de omedelbart genomskåda mig. ”Snart är jag död”, tänkte jag.

I samma text frågar jag mig också om det verkligen går att bygga en vänskap på det slumpmässiga faktum att vi råkar ha fått barn samtidigt.

För några veckor sedan, ungefär fyra år senare, när Gunnar och hans familj var på besök, ställde jag samma fråga igen. ”Nej”, ljöd det rungande svaret. Och nej, alla föräldrar kan inte bli kompisar med varandra bara för att de är föräldrar. Det krävs mer än så. Men barnen är ett sätt att hitta dit.

Stort grattis, Gunnar och Rebecka! Jag hoppas att jag får se underverket snart.