Vårkänslor

Det är fredag eftermiddag och jag promenerar över Hötorget. Jag kånkar på min tunga väska samt ett antal kassar från en hastig shoppingtur. Det är en strålande dag och jag bryr mig nästan inte om att min väska är tung och otymplig och att axelremmen får hela min överkropp att värka. På konserthustrappan smälter ett par hundra glassar i värmen. Människorna har slängt av sig vinterkläderna och verkar vara höga på solsken. Det är en fin dag.

Plötsligt känner jag en hand i min. En mjuk, varm hand. En vuxen hand. Känslan är lika oväntad som behaglig.

Jag vrider på huvudet åt höger och möts av ett vackert leende. Min fru.
Vi har ätit lunch tillsammans. På stan. Utan barn. Det händer nästan lika ofta som Halleys komet passerar jorden. Och nu går vi och håller varandra i handen och det pirrar i magen.

Så skönt det är att ha nära till kärleken.