Kärlek
Det är klart att det känns tråkigt när det tar slut. Men så är livet ibland, det vet ju alla.
Säger tv-kändisen som har separerat från sin nästan lika tv-kände man. Tillsammans har kändisarna ett barn på ett år.
Så är livet ibland.
Tja, rent statistiskt har hon ju rätt. Småbarnslivet kan locka fram det värsta ur en relation och många, många väljer att separera.
Och lutar man sig mot statistiken kan man ju kosta på sig en axelryckning.
Så är livet ibland, det vet ju alla.
Men jag vill inte att verkligheten ska vara som statistiken. Har man barn så är man skyldig att kämpa, gråta, lida och arbeta sig igenom svåra stunder. Jag tycker att det är min jävla skyldighet som förälder att lyfta blicken från mitt eget hjärta och mina egna skor och se den situation som jag har skapat. Här finns en familj och en gemensam plats som barnet refererar till som ”hem”.
Säkert kommer tv-kändisbarnet växa upp och bli en lycklig människa. Visst, det funkar med två hem också. Det finns ju statistik över sådant också. Det vet ju alla.
Men jag vill så gärna tro på det här med Familjen att jag får det svårt att släppa hennes kommentar ur huvudet. Ser jag till mitt eget liv och mina egna barn så tycker jag att det ju är rörigt som det är. Trots att mina barns föräldrar lever tillsammans och älskar varandra. Hur rörigt skulle det inte bli om barnen dessutom skulle alternera mellan två hem?
Kanske blev hon felciterad, tv-kändisen. Eller kanske sade hon så för att värja sig för de svåra känslorna som kvällstidningsreporterns närgående frågor piskade upp. Eller så sade hon så för att urskulda sig för sig själv.
Men hon får det att låta så…. lätt.
Kanske reagerar jag så sentimentalt och sorgset på citatet för att jag och Cathrin igår firade vår fjärde bröllopsdag. Ytterligare en etappseger i ett långdistanslopp som verkligen inte är lätt på något sätt. Ett lopp med många uppförsbackar, där vi taktiskt försöker hushålla med krafterna för att orka med de riktigt tuffa sträckorna. Och där vi måste lära oss att njuta av de få utförsbackar som finns. För att tala i idrottsmetaforer.
Någonstans hörde jag att det tar ungefär 15 år att bygga upp en relation, att göra den riktigt stark. Men det är klart att det blir svårt att ha det perspektivet när man står där med ena benet i blöjbyten och det andra i karriären och när relationen får ta ett steg tillbaka.
Men det är en rätt skön sak att tänka på i de stunder det är som jobbigast. Att det faktiskt går att komma i mål om man har lite tålamod och är beredd att kämpa hårt.
Så nej, livet behöver inte alls vara så ibland.
Säger tv-kändisen som har separerat från sin nästan lika tv-kände man. Tillsammans har kändisarna ett barn på ett år.
Så är livet ibland.
Tja, rent statistiskt har hon ju rätt. Småbarnslivet kan locka fram det värsta ur en relation och många, många väljer att separera.
Och lutar man sig mot statistiken kan man ju kosta på sig en axelryckning.
Så är livet ibland, det vet ju alla.
Men jag vill inte att verkligheten ska vara som statistiken. Har man barn så är man skyldig att kämpa, gråta, lida och arbeta sig igenom svåra stunder. Jag tycker att det är min jävla skyldighet som förälder att lyfta blicken från mitt eget hjärta och mina egna skor och se den situation som jag har skapat. Här finns en familj och en gemensam plats som barnet refererar till som ”hem”.
Säkert kommer tv-kändisbarnet växa upp och bli en lycklig människa. Visst, det funkar med två hem också. Det finns ju statistik över sådant också. Det vet ju alla.
Men jag vill så gärna tro på det här med Familjen att jag får det svårt att släppa hennes kommentar ur huvudet. Ser jag till mitt eget liv och mina egna barn så tycker jag att det ju är rörigt som det är. Trots att mina barns föräldrar lever tillsammans och älskar varandra. Hur rörigt skulle det inte bli om barnen dessutom skulle alternera mellan två hem?
Kanske blev hon felciterad, tv-kändisen. Eller kanske sade hon så för att värja sig för de svåra känslorna som kvällstidningsreporterns närgående frågor piskade upp. Eller så sade hon så för att urskulda sig för sig själv.
Men hon får det att låta så…. lätt.
Kanske reagerar jag så sentimentalt och sorgset på citatet för att jag och Cathrin igår firade vår fjärde bröllopsdag. Ytterligare en etappseger i ett långdistanslopp som verkligen inte är lätt på något sätt. Ett lopp med många uppförsbackar, där vi taktiskt försöker hushålla med krafterna för att orka med de riktigt tuffa sträckorna. Och där vi måste lära oss att njuta av de få utförsbackar som finns. För att tala i idrottsmetaforer.
Någonstans hörde jag att det tar ungefär 15 år att bygga upp en relation, att göra den riktigt stark. Men det är klart att det blir svårt att ha det perspektivet när man står där med ena benet i blöjbyten och det andra i karriären och när relationen får ta ett steg tillbaka.
Men det är en rätt skön sak att tänka på i de stunder det är som jobbigast. Att det faktiskt går att komma i mål om man har lite tålamod och är beredd att kämpa hårt.
Så nej, livet behöver inte alls vara så ibland.
Skrivet av Fredrik - 10:24
Kommentarer: 3
hur ställer du dig till folk som säger "hellre att de skiljer sig än att barnen får växa upp i ett hem med bråk, dålig stämning och fientlihet"?
Tar det femton år att bygga upp en riktigt stark relation? Är det sant så har vi bara ett år kvar.
Säkert förekommer det att barnen blir tryggare om de slipper uppleva bråk och fientlighet mellan sina päron. Det finns väl statistik över sådant också? Lyckliga skilsmässor har man ju hört talas om.
Men jag hoppas att den som fattar ett sådant beslut gör det efter att först ha kämpat sig blå för att få det att funka. Inte bara konstaterat att "jaja, så är livet ibland, det vet ju alla".
Separerar man ett år efter att man har fått barn tycker jag att man inte riktigt gett sitt förhållande en chans. Det är ju på gränsen till naivt att tro att man redan under barnets första levnadsår ska lyckas hitta tillbaka till samma känsla man hade innan barnet föddes.
Inget blir ju någonsin sig likt.
Därmed inte sagt att det inte kan bli bra eller ännu bättre.
Skicka en kommentar
<< Hem