Hurra för mig!

I dag firar vi att jag och Cathrin har varit föräldrar i fem år. Jag har varit pappa i ett halvt decennium!

Ja, vi firar förstås lite grann att Vera fyller fem år också.

Födelsedagar är dagar då man faktiskt får oja sig över hur fort tiden går och det är just vad jag gör när vi kliver in i sovrummet med en bricka laddad med varm choklad, levande ljus och paket och sjunger "ja, må hon leva". Fem år är förstås en evighet, men ändå känns det som att det var alldeles nyss som jag panikkörde till Huddinge sjukhus och sedan såg denna vackra flicka födas.

För en vecka sedan var hon en liten kolikskrikis. För fyra dagar sedan inskolades hon på dagis. Dagen därpå blev hon storasyster. Sedan började hon dansa balett och lärde sig skriva.

Och nu sitter hon där i sängen, med det långa, sömnspretiga blonda håret på ända, och dricker choklad och frågar uppfordrande: "Var är mina paket?".