This life

Jag blir uppringd av något sorts undersökningsinstitut som ska kartlägga svenskarnas vanor kring ditt och datt. Jag svarar snällt och tålmodigt.

En av frågorna lyder ”har du varit på bio någon gång under det senaste året?”.
Först skrattar jag till. En sådan dum fråga. Klart jag har. Jag älskar bio.

Så börjar jag tänka efter. Få se nu? Vilken film såg jag senast? Nog har jag väl varit på bio efter Sagan om ringen?

Sanningen går upp för mig: nej, banne mig, jag HAR inte varit på bio under det senaste året.


När jag vid ett senare tillfälle talar med min mor nämner jag denna lilla anekdot, kanske för att övertyga henne om vilket vuxet, tillbakadraget liv jag lever.

Hon tillrättavisar hon mig med en fråga: ”Var ni inte och såg på Alfons Åberg i våras?”

Jo, banne mig, hon har rätt. Jag var på bio en gång under 2006. Och då såg jag Alfons Åberg. Jag får inte glömma bort att nämnda det för undersökningsinstitutet nästa gång det ringer. För Alfons Åberg räknas väl?

Jag kan andas ut: än tillhör jag dem som kan svara ”ja” på frågan ”har du varit på bio någon gång under det senaste året?”.