Influensan 3 - familjen Emdén 1
Det skulle inte hända oss - för det har ju aldrig hänt oss förut! - men nu vandrar vi omkring som zombier, feberfrossiga, nyspydda och med armarna om våra huvuden. Vi kan inte sova, orkar inte vara uppe, vi kan inte äta... ja, vi är rätt ynkliga.
Igår var jag ensam om att besitta influensan, men natten var lång och dramatisk och det blev endast Greta som kunde lämna radhuset i morse.
Svärfar. Jag förstår inte vad vi skulle göra utan min svärfar. Han handlar och lagar mat, han hämtar och lämnar Greta och han tar hand om oss. Vilken hjälte. Vilken livlina.
Men vilket bräckligt logistiskt system vi är, vår familj. Det är liksom inte skapat för att båda föräldrarna ska bli sjuka samtidigt. Allting funkar om vi bara håller oss friska.
Igår var jag ensam om att besitta influensan, men natten var lång och dramatisk och det blev endast Greta som kunde lämna radhuset i morse.
Svärfar. Jag förstår inte vad vi skulle göra utan min svärfar. Han handlar och lagar mat, han hämtar och lämnar Greta och han tar hand om oss. Vilken hjälte. Vilken livlina.
Men vilket bräckligt logistiskt system vi är, vår familj. Det är liksom inte skapat för att båda föräldrarna ska bli sjuka samtidigt. Allting funkar om vi bara håller oss friska.
Skrivet av Fredrik - 15:11
Kommentarer: 1
Det är klart man känner sig lite skyldig till att du insjuknade. Att sedan stora delar av familjen insjuknade gör ju inte saken bättre. Herraftnar med bastu och bubbelbad verkar inte vara vår melodi, jag är ju själv utslagen nu.
Skicka en kommentar
<< Hem