Ett påskminne för livet

Med säkra steg går Vera fram mot dörren och ringer på. Hon vänder sig om och ler mot mig, som står på gatan och tittar på.
Och så rättar hon till sjaletten som sitter fäst ovanpå hennes toppluva.

Fem sekunder senare öppnas dörren och en kvinna sticker ut huvudet. Jag hör inte vad de säger till varandra, men jag ser att kvinnan ser glad ut och att hon får ett av de kort som Vera har gjort tidigare under dagen. Kanske får hon ett sådant som Vera skrivit ”glad påsk” med stolta, krokiga bokstäver på. Eller så får hon ett med en kyckling på.

Lite uppfordrande sträcker Vera fram sin korg, som innehåller resultatet av den senaste timmens dörrknackande, men som skulle ha kunnat innehålla mycket mer om inte innehållet fått fungera som färdkost.
Kvinnan i dörren säger något och försvinner in i sitt radhus.

Vera vänder sig om mot mig och ler igen. Sedan uppenbarar sig kvinnan åter i dörröppningen. Hon ger Vera något och så stängs dörren och Vera går med snabba steg mot mig.

Nu ler hon inte längre så där förväntansfullt. Nej, hon strålar med hela ansiktet. Jag har aldrig tidigare sett en sådan koncentration av lycka i ett litet ansikte.

I famnen håller hon en chokladask.

Hon har fått en hel chokladask av en okänd kvinna.

För en femårig påskkäring måste det vara ungefär som att skrapa fram en miljon på en trisslott eller att hitta den där svåråtkomliga utgåvan av Armed forces.

Jag funderar över hur det kommer sig att kvinnan väljer att ge Vera en hel chokladask. Kanske var det slut på det andra påskgodiset och den här asken låg och skräpade? Eller så kanske hon jobbar i en chokladaskfabrik? Eller så tyckte hon att Vera var den mest bedårande påskkäring hon någonsin hade sett.

Vera struntar fullkomligt i att reflektera över detta. Hon skuttar vägen hem till mormor och morfar och bubblar nästan över av glädje när hon rabblar namn på alla som ska få smaka på hennes choklad. Och när hon inte pratar eller skuttar så pussar hon på omslagsplasten till sin chokladask.

”Pappa, tänk att jag har fått en hel chokladask”, säger hon om och om igen.

Hon kommer att minnas den här dagen så länge hon lever.