Dåliga samvetet
Först får man dåligt samvete för att man inte kan ge barnen ett anständigt påsklov, utan måste dem låta vara på dagis och fritids medan man jobbar. Och så ser man till att de får åka till farmor och farfar åtminstone några dagar, så att de får lite påskledigt. ”Jaa!”, säger barnen.
Men sedan, när farmor och farfar kommer för att hämta barnen, skriker och gråter de för att de inte vill åka. För de vill vara på fritids och dagis.
Så man får tvinga in dem i bilen och se dem åka i väg gråtande.
Kvar står man med det dåliga samvetet.
Det ständiga dåliga samvetet.
Men sedan, när farmor och farfar kommer för att hämta barnen, skriker och gråter de för att de inte vill åka. För de vill vara på fritids och dagis.
Så man får tvinga in dem i bilen och se dem åka i väg gråtande.
Kvar står man med det dåliga samvetet.
Det ständiga dåliga samvetet.
Skrivet av Fredrik - 22:02
Kommentarer: 3
När jag var liten tyckte jag det var kanon att vara på fritids när det var lov för att vi var så få barn och fick mer uppmärksamhet och andra aktiviteter än vanligt.
Men barn som gråter för att de inte vill åka hit eller dit kommer tillrätta på en gång. Så är iallafall min uppfattning, och ärligt talat, är inte barn rätt svåra att få nöjda om de är på fel humör? (:
Skönt att du inte slutade helt med att blogga, det höll på att bli deppigt först (:
Efter tre minuters bilfärd hade barnen glömt tårarna. Sedan fick de det jättebra. Så nog fann de sig rätt snabbt.
Jag vet inte hur det är med andra barn, men mina kan vara väldigt svårflirtade om de väl bestämt sig för att sätta avigsidan till. Din uppfattning stämmer överens med min, med andra ord.
Välkommen hit, förresten!
Nu har jag inga barn själv, men jag var nyss ett (känns det som) och jag har småsyskon som har lärt mig (:
"Jag vill inte åka till mormor" går över på halva vägen dit och byts till "När är vi framme?" innan man vet ordet av.
Jag har smygläst hela tiden ,)
Skicka en kommentar
<< Hem