Lekpappa

Nästan varje dag som jag hämtar Greta på dagis kommer två killar och en tjej fram till mig. Alltid samma barn. När jag öppnar grinden ropar de ”Gretas pappa!” och kommer springande fram emot mig.

Och så vill de att jag ska äta upp dem.

Varje gång jagar jag dem i några meter, men kommer sedan med någon förevändning om varför jag inte kan äta upp dem just i dag (senast var de för lortiga, jag skulle ju få grus i munnen). Eller så frågar jag Greta om hon tycker att jag ska äta upp dem, vilket alltid får ett bestämt ”näääe” till svar.

Och så går jag därifrån, hand i hand med Greta, och känner mig lite stolt och hedrad: jag är en sådan där pappa som man vill busa med. Jag är en lekpappa.

De här barnen har sett något som jag själv inte har sett.