Resa lätt är att resa ensamt

Jag åka bort på jobb i några dagar och borde därför packa. Men någonting inom mig vill inte åka bort från familjen, så jag skjuter på packningen framför mig så långt som möjligt.

Till slut tar jag tag i det.

Ungefär tre minuter senare är jag klar.

Men vänta lite, tänker jag, det är något som inte stämmer. Hur kunde det gå så snabbt? Och bara en väska? Som jag inte behöver hoppa på för att få igen? Jag dubbelkollar. Jo, allt är med.

Annars är packning nuförtiden ett projekt som sträcker sig över ett par dagar och som kräver förskrivna att-göra-listor. Om vi så bara ska åka till mina eller Cathrins föräldrar över helgen är förberedelserna ett logistiskt berg som måste bestigas.

Nu är de blott en liten kulle. För det är bara jag som ska resa bort.

Skönt å en sidan. Oändligt tråkigt å andra sidan.

Ensamhet är en halvfull kabinväska.