Den där känslan

Plötsligt, mitt under pågående frukostkaos, förvandlas jag till en fluga och flyger och sätter mig på väggen och betraktar hela situationen utifrån. Jag gör så ibland.

Och så fylls jag av förundran över att jag har lyckats åstadkomma det här. Att få två så fina barn, som är så roliga och smarta och egensinniga. Hur gick det till? Hade jag verkligen sparat ihop till en sådan här fin belöning? Har jag verkligen varit så god att jag förtjänar högsta vinsten? Eller har jag bara haft tur?

Det spelar ingen roll. För de sitter här, vid mitt köksbord, i mitt hus, i mitt liv. Det är ingen scen ur en sådan där smörig amerikansk tv-reklam för frukostflingor. Men väldigt nära.

Jag är så rik.

Tänker jag. Innan jag flyger ner och sätter mig på min köksstol igen och kastar mig in i frukostkaoset igen.