Från pojkrummet till det nya livet

I mitten av 1980-talet var jag en ivrig läsare av tidningen Okej. Där slukade jag allt som stod skrivet om favoriterna Howard Jones, Alphaville och Depeche Mode.

Men där fanns också de stenhårda bilderna på farliga rockband som Scorpions och W.A.S.P. De som tillhörde den både motbjudande och kittlande andra sidan: hårdrockarna.

Inte sällan var de fotograferade i Eriksdalshallen i Stockholm, som verkade få besök av vartenda hårdrocksband värt namnet.

Mellan Skultuna och Eriksdalshallen var det ungefär sju ljusår.

Igår, drygt två decennier senare, fick jag äntligen sätta min fot på denna mytomspunna mark. Fast det var inte Dio eller Easy Action som stod på scenen.

Det var Vera som hade gymnastikuppvisning.

Jag letade i mitt minnesarkiv och försökte hitta den där magiska känslan, som jag upplevde i mitt pojkrum då jag satt och tittade på de där bilderna. Men det gick inte.

Däremot var jag desto mer rörd över att se min dotter (och ett par hundra andra gymnastiserande flickor) visa vad vårens gymnastiklektioner har innehållit.

Jag antar att perspektiven förändras om man färdas i sju ljusår.