Ensam är pest

Nu har det snart gått ett dygn sedan Cathrin och tjejerna åkte till mormor och morfar för att fira långhelg. Själv är jag kvar hemma för att jobba.

Jag har varit förälder i sex och ett halvt år och fortfarande har jag inte lärt mig att hantera det här med att vara ifrån min familj. En arbetsdag och kanske en kväll funkar. Men sedan börjar det krypa i mig. Det är som att en kroppsfunktion saknas mig.

Innan de åker tänker jag alltid att det ska bli lite skönt med egentid. Men sedan har jag inte förmågan att uppskatta den.

När ska jag lära mig?