Nya tider, nya problem

Vera är sjuk och hemma från skolan. Igår var Cathrin hemma med henne. I dag är det min tur.

Och plötsligt uppdagas ett fenomen, som jag tidigare inte har befattat mig med. Jag ska VAB:a.

Och kommer den smygande, den där känslan av dåligt samvete. När jag jobbade hemifrån som frilans var det ingen som brydde sig om vad jag gjorde om dagarna, bara jag levererade det jag hade lovat. Men nu har jag en arbetsgivare som förväntar sig att jag ska vara där.

Egentligen vet jag ju att det finns massor av förståelse för det här med sjuka barn på min arbetsplats och att många delar min uppfattning om att barnen självklart är prioritet nummer ett, två och tre.

Men ändå.

Det dåliga samvetet förföljer mig som en skugga.