Adieu, grodor

Nu har mina barns grodyngel återfått den frihet de en gång berövades.

Gissa vem som fick cykla ned till sjön och hälla ut dem? Och gissa vilka som inte brydde sig nämnvärt?

Rätt gissat.

"Hej då, älsklingar", sade Vera högtravande och likgiltigt samtidigt som hon lite nonchalant viftade på handen, innan hon fortsatte att rita. Hon påminde rätt mycket om en östermalmsdam i en pilsnerfilm.

Nere vid sjön stod jag en stund och tittade på grodynglena som ivrigt simmade omkring vid strandkanten. "Hoppas att de inte har tagit allt för stor skada av att växa upp i vårt hem", tänkte jag.