Nytt gott år
Jag tittar på kvittot, som avser entré på äventyrsbadet för mig, min fru, mina barn och deras två tonåriga kusiner.
Nej, det är inte det löjligt höga priset som får mig att reagera.
Det är att det står ”två vuxna, tre ungdom, ett barn” på kvittot.
Det betyder att Vera inte längre är ”barn”, utan ”ungdom”.
Här står jag, som fortfarande kan vakna upp på morgonen och fascineras över att det bor två små människor i mitt hus, som om det vore första gången jag såg dem. Som fortfarande inte riktigt vant mig vid tanken på att jag är förälder.
Som fortfarande håller på att lära mig.
Medan jag står här och förundras över ditt och datt går mitt förstfödda barn in på badet som ”ungdom”.
Ägnar jag för mycket tid åt att förundras och reflektera? Springer livet ifrån mig under tiden?
Ursäkta att jag inte har skrivit här så mycket på sistone. 2008 var ett innehållsrikt år på många sätt. Inte nödvändigtvis på något särskilt dramatiskt sätt. Men definitivt på ett bra sätt.
Utan att gå in på en massa ointressanta detaljer så kan jag säga att jag lärde mig att vara lite mer i nuet. Jag skaffade mig nya vanor och rutiner och fick plötsligt en massa tid över för mina barn och min familj.
Paradoxalt nog innebar det att jag slutade skriva ner allt som hände. Det var rätt skönt.
Men nej, det betyder inte att jag tänker sluta skriva. Jag tror fortfarande att det är en viktig sak att göra; att dokumentera det som händer. Jag tror att det får mig att lära mig lite bättre.
Och att det gör mig till en bättre förälder.
Nej, det är inte det löjligt höga priset som får mig att reagera.
Det är att det står ”två vuxna, tre ungdom, ett barn” på kvittot.
Det betyder att Vera inte längre är ”barn”, utan ”ungdom”.
Här står jag, som fortfarande kan vakna upp på morgonen och fascineras över att det bor två små människor i mitt hus, som om det vore första gången jag såg dem. Som fortfarande inte riktigt vant mig vid tanken på att jag är förälder.
Som fortfarande håller på att lära mig.
Medan jag står här och förundras över ditt och datt går mitt förstfödda barn in på badet som ”ungdom”.
Ägnar jag för mycket tid åt att förundras och reflektera? Springer livet ifrån mig under tiden?
Ursäkta att jag inte har skrivit här så mycket på sistone. 2008 var ett innehållsrikt år på många sätt. Inte nödvändigtvis på något särskilt dramatiskt sätt. Men definitivt på ett bra sätt.
Utan att gå in på en massa ointressanta detaljer så kan jag säga att jag lärde mig att vara lite mer i nuet. Jag skaffade mig nya vanor och rutiner och fick plötsligt en massa tid över för mina barn och min familj.
Paradoxalt nog innebar det att jag slutade skriva ner allt som hände. Det var rätt skönt.
Men nej, det betyder inte att jag tänker sluta skriva. Jag tror fortfarande att det är en viktig sak att göra; att dokumentera det som händer. Jag tror att det får mig att lära mig lite bättre.
Och att det gör mig till en bättre förälder.

Kommentarer: 0
Skicka en kommentar
<< Hem