En dag i köpcentrumet

Det är inte meningen att barn ska var i köpcentrum. Det spelar ingen roll hur många juicebarer eller bollhav som placeras där.
Det är inte deras naturliga miljö.
Barn ska vara i lekparken, på sitt rum, i skolan eller på dagis, i skogen eller hos sina kompisar. Det är där de hör hemma. Inte i köpcentrumet.

Så varför envisas vi med att ändå åka dit, till köpcentrumet, i tron att barnen ska tycka att det är lika avkopplande som vi vuxna? Att de ska finna njutning i att ”ta en fika” eller ”strosa runt och kolla i skyltfönster”. Att de ska se det som ett sätt att träffa sina kompisar och uppdatera sig lite om läget? Eller för att de bara måste ”få komma bort från huset för en stund”?

De hatar ju sådant. Och de älskar att vara hemma.

Och egentligen, köpcentrum är ju knappast en naturlig miljö för oss vuxna heller. För se hur vårt tålamod krymper där under lysrören. Hör hur vår andning blir lite mer stressad i den konstgjorda, luftkonditionerade miljön.
Köpcentrum får våra hjärnor att krympa ihop och oss att bli dåliga imitationer av föräldrar; sådana där som väser "skärp dig" eller "håll dig lugn" eller "så där uppför man sig inte" medan barnen löper amok i skobutiken.
Någonstans i dessa förkrympta hjärnor verkar vi på allvar tro att barnen plötsligt ska stanna upp och tänka "tamejtusan, det har han ju rätt i! Så här kan jag ju faktiskt inte uppföra mig! Vad tänkte jag på?".

Allt barnen uppfattar - i det ögonblicket då vi väser våra uppmaningar - är en individ som faktiskt ser dem och pratar med dem. Någon som inte provar skor eller pratar tråkiga saker med andra vuxna.
I och för sig är det en individ som är röd i ansiktet och som väser konstigt och närmast kan kallas bindgalen.
Men ändå.
Klart de fortsätter lite till med det-där-de-höll-på-med, det som gjorde de vuxna så tokiga.
För det är ju någonting som påminner barnen om deras naturliga miljö.

För det var ju precis så där pappa såg ut hemma, strax innan han packade in familjen i bilen och åkte till köpcentrumet.

För att få komma bort från huset för en stund.


(Krönika i VLT i måndags)