Hej karriär!

I maj-numret av tidningen Femina, som just har kommit ut, finns en artikel om "pappa- och mansrollslitteraturen". Rubriken är "Killar vi gillar".

Det är en bra och intressant artikel. Och det tycker jag inte enbart för att jag är intervjuad i den...

I texten ironiserar jämställdhetskonsulten Ingemar Gens över oss män som skrivit böcker om föräldrarollen: "Visst, jag är en mjuk och fin och duktig pappa, titta jag är den bäste, duktigaste, jag kan till och med göra karriär på det genom att skriva en bok om det!", säger han.

Mycket underhållande och lite tänkvärt.

Spring och köp tidningen nu!

Ett påskminne för livet

Med säkra steg går Vera fram mot dörren och ringer på. Hon vänder sig om och ler mot mig, som står på gatan och tittar på.
Och så rättar hon till sjaletten som sitter fäst ovanpå hennes toppluva.

Fem sekunder senare öppnas dörren och en kvinna sticker ut huvudet. Jag hör inte vad de säger till varandra, men jag ser att kvinnan ser glad ut och att hon får ett av de kort som Vera har gjort tidigare under dagen. Kanske får hon ett sådant som Vera skrivit ”glad påsk” med stolta, krokiga bokstäver på. Eller så får hon ett med en kyckling på.

Lite uppfordrande sträcker Vera fram sin korg, som innehåller resultatet av den senaste timmens dörrknackande, men som skulle ha kunnat innehålla mycket mer om inte innehållet fått fungera som färdkost.
Kvinnan i dörren säger något och försvinner in i sitt radhus.

Vera vänder sig om mot mig och ler igen. Sedan uppenbarar sig kvinnan åter i dörröppningen. Hon ger Vera något och så stängs dörren och Vera går med snabba steg mot mig.

Nu ler hon inte längre så där förväntansfullt. Nej, hon strålar med hela ansiktet. Jag har aldrig tidigare sett en sådan koncentration av lycka i ett litet ansikte.

I famnen håller hon en chokladask.

Hon har fått en hel chokladask av en okänd kvinna.

För en femårig påskkäring måste det vara ungefär som att skrapa fram en miljon på en trisslott eller att hitta den där svåråtkomliga utgåvan av Armed forces.

Jag funderar över hur det kommer sig att kvinnan väljer att ge Vera en hel chokladask. Kanske var det slut på det andra påskgodiset och den här asken låg och skräpade? Eller så kanske hon jobbar i en chokladaskfabrik? Eller så tyckte hon att Vera var den mest bedårande påskkäring hon någonsin hade sett.

Vera struntar fullkomligt i att reflektera över detta. Hon skuttar vägen hem till mormor och morfar och bubblar nästan över av glädje när hon rabblar namn på alla som ska få smaka på hennes choklad. Och när hon inte pratar eller skuttar så pussar hon på omslagsplasten till sin chokladask.

”Pappa, tänk att jag har fått en hel chokladask”, säger hon om och om igen.

Hon kommer att minnas den här dagen så länge hon lever.

På andra sidan Göteborg

Nu har jag återvänt till radhuset efter mitt besök på mässan Baby & Barn i Göteborg. Att stå på en scen och försöka säga något intressant är ju inte så lätt, men nervositeten tog åtminstone inte livet av mig. Dessutom var det var rätt många som lyssnade. Tack till er som var där!

Vestmanlands Läns Tidning fanns på plats och gjorde en liten intervju med mig efteråt. Du hittar den här.

Lilla jag på stora scenen

I helgen lär trampet av små fötter ljuda över Svenska mässan i Göteborg. Då hålls mässan Baby & Barn där.

Om du befinner dig i närheten och inte har något bättre för dig kan du höra mig prata lite om min bok och det nya livet på söndag, den 15 april, klockan 12.00. Du hittar mig på scenen, av alla ställen, som förhoppningsvis är lätt att lokalisera.

Dessutom kommer jag att signera böcker i Bokias monter under söndagen. Titta gärna förbi och säg hej.

Läs mer om mässan här.