Det nya livet

Några ord från min fru

2010-01-24T08:58:00.001+01:00

Cathrin: "Det här med föräldraskap... jag fattade aldrig att det innebar så mycket ledarskap. Jag trodde att det skulle räcka med kärlek."

Mycket tänkvärt, inte sant?

Klockan-fem-tröskeln

2009-12-07T20:50:00.002+01:00

Så står jag här igen. Klockan närmar sig fem och jag har hämtat barnen från skolan och dagis. Alla är glada, alla är friska, inget är fel, allt är bra.
På diskbänken framför mig har jag maten som jag ska tillaga. Jo, det finns en plan. Jag har till och med en reservplan, om det skulle knipa.

Det är bara att kavla upp ärmarna och sätta igång så står snart maten på bordet. Sedan ska vi titta på Bolibompa och göra läxor, borsta tänder och sedan gå och lägga oss i tid. Amen.

Men så blir jag stående här. Stilla. Tyst. Jag tittar på maten. Och rör inte en muskel.
För jag orkar inte.
Åh nej, jag har fastnat på klockan-fem-tröskeln.

Den finns här varje dag. Tricket är att inte känna efter, att bara fortsätta rusa. Är bara tillräckligt högt tempo brukar man kunna passera den utan att lägga märke till den.
Det blir möjligtvis en liten dunk, men inget mer. Man fortsätter att springa utan att reflektera.

Ända in i kaklet skulle det kanske heta på sportspråk.

Men det är när jag – som nu – sänker tempot ett ögonblick som tröttheten hinner ikapp, lägger handen på min axel och tvingar mig att stanna. Det är då jag fastnar på tröskeln. Och det tar en evighet att klättra över den. När jag väl befinner mig på andra sidan har redan Bolibompa börjat och barnens hunger övergått till trötthet. Middagen blir en enda lång förhandling. Tandborstningen blir ett krig. Läxläsningen blir... ingen läxläsning.

Det spelar ingen roll om barnen är två, fyra eller åtta år gamla. Klockan-fem-tröskeln har funnits där varje dag.

Ge mig kraft. Ge mig inspiration.

Ge mig en pizza med gratis hemkörning.

Referensramar

2009-10-14T23:06:00.003+02:00

För sin kusin Mirelle försöker Vera förklara hur magsjukevaccinet Dukoral smakar:

"Det är som sockerdricka. Fast utan socker."

"Jaha. Som vichyvatten, ungefär?"

"Ja. Fast med bajs-smak."

Egotrippen

2009-10-03T14:41:00.001+02:00

"Jaså, du ska göra en egotripp?", säger vännen och trebarnspappan. Han menar inget illa. Ändå kan jag inte låta bli att känna mig lite förnärmad. Och rätt rejält ansvarslös.
För ingen normal ansvarstagande pappa skulle väl komma på tanken att åka till Berlin i tre dagar bara för att gå på en konsert?
Jo jag.

Det finns de som hävdar att hela pappaskapet är ett enda långt smitande. Att vi pappor bara spelar golf, åker på weekend med grabbgänget och går på ishockey. Vi prioriterar våra jobb och tar eventuellt ut föräldraledighet om det råkar sammanfalla med de olympiska spelen eller fotbolls-VM.
Jo, jag överdriver kanske en smula. Och det är förmodligen inte bara pappor som då och då känner sig som smitare.
Finns det någon förälder som känner sig tillräcklig och som tycker att barnen eller hemmet ägnas tillräckligt mycket tid?

Jag gör egotrippen emellanåt. Jag spelar inte golf och prioriterar inte heller några idrottstävlingar, men har en av mina käraste vänner i musiken. Att stå framför en scen, se ett band spela och få kroppen fylld av ljud och toner är en viktig energikälla.
Jag går från en konsert med lite lättare steg och lite rakare rygg.

Egotrippens kärna är rätt enkel: jag tror att jag blir en bättre förälder om jag då och då får vara för mig själv. Att jag genom att vara lite självisk en stund blir lite bättre på att vara osjälvisk resten av tiden. Att jag genom att vara borta från barnvärlden en stund kan bli lite mer närvarande när jag kommer tillbaka.
Det betyder dock inte att egotrippen är lätt.
Först och främst kräver den naturligtvis en förstående partner, som förstår vitsen med en egotripp och som gärna då och då själv gör en.
Men så kräver den träning. För att vara förälder utan barn kan ibland vara som att möta en polisbil på gatan eller att gå genom säkerhetskontrollen på en flygplats.
Man känner sig alltid skyldig.
Om min egotripp ska bli lyckad måste jag bli bättre på att be det dåliga samvetet hålla käften.
Och sluta be om ursäkt för att få egen tid.

(Krönika i VLT den 15 juni)

Ett vykort från i somras

2009-09-17T00:08:00.001+02:00

”Mamma, pappa, jag måste kissa”, säger femåringen. Mamman och pappan suckar, tittar på varandra och säger ordlöst ”du eller jag?”.
Filten ligger på ena änden av stranden och utedasset står på den andra. De har nyss kommit hit, filten har precis lagts ut, deras kroppar har just intagit viloläge. Ingen vill resa sig.
Men så kommer mamman på den geniala idén: sjuåringen. Vill hon kanske följa med lillasyster till toaletten?
Med ett entusiastiskt ”jaaa!!!” accepterar hon uppdraget. Strax därpå går de, hand i hand, i väg mot dasset.
Mamman och pappan utbyter en öm, förälderlig blick. ”Vilka stora, fina barn vi har”, betyder den.
Sedan återgår de till viloläge.

Det är något mycket konstigt med den här situationen. Mamman och pappan ligger ned på samma filt, med massor av utrymme, med varsin bok i handen. De har vilopuls.
När hände det här senast?
Utan att det var en betald barnvakt eller en mor- eller farförälder inblandad, alltså?
När de för sju och ett halvt år sedan blev föräldrar blev strandliv detsamma som uppassande, jagande och vaktande. Timmar har ägnats åt att leta efter skugga och lä, att oroa sig för havet och att springa efter rymmande barn.
Det har varit glada dagar, inget snack om den saken, annars skulle de ju inte ha återvänt hit varje sommar. Men det har varit ”ledighet” snarare än ledighet. Föräldraskapets logistiska system har placerats i en ny miljö och flyttat ut på stranden. Behoven är ju desamma.
Men nu har barnen börjat ta hand om varandra.
Tänk om mamman och pappan för fem år sedan hade vetat att det skulle bli så här? Hade inte de svåra stunderna känts lite lättare då?
Jaja, strunt samma. För nu är belöningen här.

När barnen en stund senare kommer tillbaka från dass vill de inkassera den sedan tidigare utlovade glassen.
Ny suck, ny ordlös konversation. ”Du eller jag?”.
Men så inser mamman och pappan att den tidigare lösningen ju går att tillämpa även här. Så stolt som en tupp stolpar sjuåringen i väg mot kiosken med lillasyster i ena handen och en peng i den andra.
Kvar på filten ligger mamman och pappan med varsin pocketbok.
Det här är bättre än att få en medalj.

(Krönika i VLT den 27 juli)

Leia var är du?

2009-08-24T22:44:00.002+02:00

Det var strax före Veras första födelsedag. Hela familjen var på Åhléns och för att leta efter present. Vi hade bestämt att Vera skulle få ett gosedjur och att det var lika bra att hon själv fick välja ett.
Hon bestämde sig snabbt, där hon satt i vagnen och tittade. En liten hand pekade på en en brun tyghund.
Hon valde dig.

Det var jag som döpte dig till Leia. Efter rymdprinsessan, förstås. Det var ett av de där många namnen som hade strukits från listan över tänkbara namn till Vera.

Du blev snabbt en favorit. Många gosedjur sökte sig till Veras famn och alla fick mycket kärlek, men bara ett fick stanna kvar.

Du.

Du var med överallt. Du var med på Veras första dagisdag och nästan alla efter den, du har varit med på alla resor och utflykter vi har gjort, du har varit med när vi har suttit i soffan och myst. Du finns till och med porträtterad på omslaget till min bok. Du har varit till tröst när Vera har varit ledsen, du har varit den enda som förstår henne när hon har varit arg, du har varit hennes kompis när hon har varit ensam.

Alltid där.

Kanske inte riktigt alltid, förresten. För du har försvunnit många gånger. En gång övernattade du på ICA i Askersund, en gång hittade vi dig nedstoppad i ett järnrör utanför Veras skola, många gånger har du trillat av cykeln när vi gjort utflykter.

Men du har kommit tillbaka.

Så nog trodde vi att du skulle komma tillbaka även den här gången. Men nu har det gått drygt en vecka sedan du försvann. Antigen försvann du i Aspuddsparken, på väg till t-banan eller på t-banan. Ingen vet riktigt.

Vi har satt upp lappar med din bild på. Några har ringt, men ingen har egentligen hittat dig. I lördags satt jag och väntade i en och en halv timme på en tjej som hette Lina som bodde på Hövdingagatan och vars lillasyster hade hittat en hund som liknade dig. Jodå, den hade ett öra som stod upp och ett som låg ner, jo den var brun, sade hon i telefon.

Hoppet tändes.

Men Lina på Hövdingagatan dök aldrig upp. Och telefonnumret som hon hade uppgett gick till någon helt annan som inte hade en aning om varför jag ringde. Ganska elakt, eller hur?

Vera saknar dig. Det syns, även om hon inte pratar så mycket om dig. Hon grät mycket i början, men nu är hon mest tystlåten. På kvällarna ligger hon i sin säng och kramar hårt om Båtsman, som gör sitt bästa för att fylla hålet efter dig.

Även jag saknar dig. Dels för att du alltid har varit här. Tusen gånger har jag gått och letat efter dig, antingen när Vera ska gå och lägga sig eller när vi ska i väg till dagis eller liknande. Du är en institution i vår familj.

Men också för att du har gett mig möjlighet att få se min dotters känslor lite från sidan. Genom all den omtanke Vera har ägnat dig har jag förstått hur mycket kärlek hon besitter. Ni har varit ett vackert par.

Jag vet. Du är ett gosedjur. En dag hade dina dagar varit räknade och Vera skulle hitta något nytt att kanalisera sin kärlek och sin omsorg på.

Men de dagarna ligger fortfarande i framtiden. Du kan väl komma tillbaka?

Tillbaka till dåtiden

2009-08-24T21:07:00.002+02:00

"Du bodde på ett slott och jag var din katt"
Varje dag får jag förmånen att lyssna på en kavalkad av berättelser. De är utan början och utan slut och tar vändningar som man inte tror är möjliga.
Förutom att det är både fantastiskt och praktiskt att ha två barn som tycker om att leka med varandra – och därmed nästan alltid har sällskap – så är det fascinerande att få sugas in i deras värld av berättelser.
"...och jag hade ingen mamma och ingen pappa och du hade tagit hand om mig när jag var nyfödd och..."
De har fyllt min tillvaro i flera år, de här berättelserna.
"...och jag åt bara mjölk ur en särskild skål och den var magisk och..."

Men varför talar barn i imperfekt när de lekar sina fantasilekar? "Du gjorde", "du sade", "du ville".
Det är ett högst ovetenskapligt påstående – grundat på ett underlag bestående av blott två barn samt ett gäng av deras polare – men jag vågar ändå generalisera: barn talar i imperfekt när de leker.
Sätt dig i en lekpark eller på ditt barns rum och lyssna.
Allting hände då, inte nu.
"...och när jag drack ur skålen så fick jag magiska krafter och..."

Det kräver inte sin Sherlock Holmes att lista ut hur det ligger till. Imperfekt är sagans tempus. En riktig saga ska inledas med orden "det var en gång" och sedan fortsätta som en lång redogörelse för något som hände för länge, länge sedan, i ett land långt, långt borta. Innan den avslutas med "och så levde de lyckliga i alla sina dagar".
Så när mina barn leker sina fantasilekar tar de hjälp av språket för att krypa in i sagans värld.
Med ord och fantasi bygger de jättelika slott, får övernaturliga krafter och upplever fantastiska äventyr.
Det är en vacker tanke.

Det paradoxala är ju att barn är ju själva definitionen av presens, av nutid. Det finns inget som är så mycket här och nu som ett barn. Barnet föraktar begreppet "sedan", som ju allt för ofta blir den vuxnes svar på frågan "när?".
Och det glömmer lika fort det som var alldeles nyss, att det ramlade och slog sig, att det var argt, att det var kissnödigt.
Kanske är lekens imperfekt deras sätt att få vila en stund från nuet?
Vi vuxna kanske borde lära oss det av våra barn.
Och sedan leva lyckliga i alla våra dagar.

(Krönika i VLT, den 17 augusti. Min sista krönika för Barnen & vi.)

Du och jag mot världen

2009-05-10T19:37:00.002+02:00

Det är en sådan där riktig skitmorgon, där pappan skriker och barnet gråter och alla förnuftets spärrar är borta. De är inte så vanliga längre, tack och lov, men just i dag har gamla tider kommit på återbesök.

Inget funkar, men på något mirakulöst sätt lyckas de ta sig ut genom ytterdörren.

Barnet får sitta på pappans axlar och det börjar långsamt kännas lite bättre. Barnets tårar torkar. Pappans känslostorm bedarrar.

De går och småpratar.

Och när de en liten stund senare hänger in barnets väska på kroken böjer sig pappan ner och säger "du, det där var ingen rolig morgon, men nu är vi kompisar igen, va?" och barnet nickar.
Och så drar pappan fram sitt trumfkort, som han nästan glömt bort: den där leksaken från hamburgerrestaurangen, som barnet så gärna ville ta med och visa sina kompisar men som försvann i turbulensen för några minuter sedan.

Barnet skiner upp, ger pappan en stor kram, tar den lilla plastleksaken och springer ut på gården.

Pappan sitter kvar på huk, fortfarande varm av kramen och tittar efter barnet med en blandning av kärlek och triumf.

Vi klarade det. Vi vann. I dag också.

Men så dyker dagisfröken från den andra avdelningen upp. Hon går med bestämda steg mot barnet. Pappan hör henne säga "men det vet du väl att vi inte får ha leksaker med på förskolan?".
Och så rycker dagisfröken leksaken ur barnets hand.
Pappan känner inte alls till den där regeln. Det måste vara någon som de har på den andra avdelningen.
Och han tror inte att barnet heller känner till den.
För som i slow motion ser pappan hur barnets ansikte genomgår en förvandling. Från glatt till förvånat till skräckslaget.

Till förtvivlat.

Och sedan vill tårarna aldrig ta slut. Barnet klamrar sig fast vid pappan som om han vore en trädstam som sträckte sig över ett stup.

När pappan en stund senare går ut genom grinden har triumfen övergått till nederlag. Skammen är dubbel: han har fått överge sitt gråtande barn på dagis och han skällt ut en dagisfröken.

Känslan av besvikelse blir hans sällskap på vägen till bussen.

Barnet och pappan - Världen: 1 – 1.

(Krönika ur VLT)

En dag i köpcentrumet

2009-04-08T08:14:00.001+02:00

Det är inte meningen att barn ska var i köpcentrum. Det spelar ingen roll hur många juicebarer eller bollhav som placeras där.
Det är inte deras naturliga miljö.
Barn ska vara i lekparken, på sitt rum, i skolan eller på dagis, i skogen eller hos sina kompisar. Det är där de hör hemma. Inte i köpcentrumet.

Så varför envisas vi med att ändå åka dit, till köpcentrumet, i tron att barnen ska tycka att det är lika avkopplande som vi vuxna? Att de ska finna njutning i att ”ta en fika” eller ”strosa runt och kolla i skyltfönster”. Att de ska se det som ett sätt att träffa sina kompisar och uppdatera sig lite om läget? Eller för att de bara måste ”få komma bort från huset för en stund”?

De hatar ju sådant. Och de älskar att vara hemma.

Och egentligen, köpcentrum är ju knappast en naturlig miljö för oss vuxna heller. För se hur vårt tålamod krymper där under lysrören. Hör hur vår andning blir lite mer stressad i den konstgjorda, luftkonditionerade miljön.
Köpcentrum får våra hjärnor att krympa ihop och oss att bli dåliga imitationer av föräldrar; sådana där som väser "skärp dig" eller "håll dig lugn" eller "så där uppför man sig inte" medan barnen löper amok i skobutiken.
Någonstans i dessa förkrympta hjärnor verkar vi på allvar tro att barnen plötsligt ska stanna upp och tänka "tamejtusan, det har han ju rätt i! Så här kan jag ju faktiskt inte uppföra mig! Vad tänkte jag på?".

Allt barnen uppfattar - i det ögonblicket då vi väser våra uppmaningar - är en individ som faktiskt ser dem och pratar med dem. Någon som inte provar skor eller pratar tråkiga saker med andra vuxna.
I och för sig är det en individ som är röd i ansiktet och som väser konstigt och närmast kan kallas bindgalen.
Men ändå.
Klart de fortsätter lite till med det-där-de-höll-på-med, det som gjorde de vuxna så tokiga.
För det är ju någonting som påminner barnen om deras naturliga miljö.

För det var ju precis så där pappa såg ut hemma, strax innan han packade in familjen i bilen och åkte till köpcentrumet.

För att få komma bort från huset för en stund.

(Krönika i VLT i måndags)

Angående ett samtal om Kråke

2009-04-01T22:17:00.002+02:00

Bästa Citysälj!

För ungefär två timmar sedan blev min fru uppringd av en av era säljare.
Säljaren presenterade sig som Evelina, eller något liknande. Det nummer ni
ringde är 08-xx xx xx.

Det var mig hon sökte. Men eftersom jag höll på att natta våra barn frågade min fru om det var något hon kunde framföra. Då berättade säljaren att hon ringer från Gleerup och jobbar med Kråke.

När min fru förklarade att vi har sagt upp vår prenumeration på Kråke, svarade säljaren med att berätta att hon har ett erbjudande till alla tidigare prenumeranter.

Då berättade min fru att vi inte var intresserade, eftersom vi har haft dålig erfarenhet av telefonförsäljning och numera aldrig köper något på det sättet av den anledningen. Hon sade detta i saklig, men vänlig ton.

Då lade säljaren på.

Inget "ok, då vet jag" eller "ha en bra kväll" eller något sådant, utan bara luren i örat.

Eftersom jag låg och läste en bok för våra barn en bit bort hörde jag min fru prata och hur samtalet sedan abrupt tog slut.

Att få luren slängd i örat gjorde min fru irriterad. Så hon gjorde en återuppringning till det numret som stod på displayen (033-xx xx xx). En mansröst svarade med ett lojt "tjena, tjena, hej" utan att presentera sig närmare. Min fru presenterade sig däremot och berättade - fortfarande artigt, trots irritation - att hon alldeles nyss blev uppringd av en av era säljare. Hon hann inte ens framföra sitt ärende innan även det samtalet avslutades.

Det stämmer att vi har varit prenumeranter på Kråke i många år (kolla i registret). Så jag kan förstå och respektera att ni ringer hem till oss.

Dessutom bemöter vi alltid säljare med respekt, även om vi, som sagt, numera inte köper något på telefon. Vi har vänner som har arbetat med telefonförsäljning och vet hur illa behandlade säljare kan bli.

Men att ni inte kan ta ett nej, utan har fräckheten att slänga luren i örat på min fru - dessutom två gånger! - får mig att tappa en rätt stor del av min empati för denna yrkesgrupp.

Jag bad inte er att ringa hem till mig. Jag bad inte att få bli störd av er. Men vi lät er ringa och svarade och var inte otrevliga, utan bara sakliga och artiga.

Som tack för detta fick min fru sitt goda humör förstört genom att bli förnedrad (ja, det är förnedrande att få luren slängd i örat på det sättet!). Vilket smittade av sig på mig.

Och nu sitter jag här och är rätt arg och har ägnat alldeles för lång tid av min kväll åt att skriva detta brev, bara för att alla inblandade ska få veta hur varumärket Kråke hanteras.

För det är ju så det är: jag har skakat av mig det här när jag har skickat det här mejlet (ja, bortsett från den stukade empatin för er telefonsäljare, förstås). Evelina (eller vad säljaren hette) har säkert glömt mig och är glad ändå. Hon har ringt vidare till andra föräldrar som säkert inte heller har bett om att bli störda.

Den som det däremot drabbas är ju Kråke. Ni kan ju gissa hur detta bemötande har påverkat vår önskan att köpa Kråke-böcker i framtiden. För ni är säkert medvetna om hur många andra företag det finns som har barn som målgrupp och som vill ha deras föräldrars pengar.

Om jag var er kund - i det här fallet Gleerups - skulle jag starkt ifrågasätta det som ni på er hemsida kallar för er "expertis": kvalitet.

Med vänlig hälsning

/Fredrik Emdén

Landet

2009-03-22T19:06:00.001+01:00

"Kan Vera komma ut och leka?", frågar hennes kompis, som kommer förbi medan jag håller på att packa in i bilen.
Sedan kommer hon på svaret själv.
"Nej, just det. Ni ska ju åka till landet."

"Nja, vi ska åka till mormor och morfar", säger jag.

Två saker slår mig där och då. Det borde väl rimligtvis ha slagit mig tidigare, men nu blir det glasklart:

1. Jag ser mig inte som stockholmare, trots att jag har bott här de senaste fjorton åren och förmodligen kommer att bo här lika länge till, kanske längre än så.

2. Mina döttrar däremot, de talar stockholmska, de refererar till Stockholm som hemma och ÄR stockholmare.

Således säger de att de ska åka "till landet" när de berättar för sina kompisar att de ska åka till mormor och morfar. Jag är född och uppvuxen i en sådan miljö som mormor och morfar bor i. Så även om det är fantastiskt trevligt och bra på alla sätt och vis, så är det inget exotiskt för mig. Det är samma typ av samhälle jag växte upp i; samma slumrande villaidyll med samma lilla skola och samma knutpunkt runt en pizzeria.

Jag bär med mig min bruksortsuppväxt i nästan varenda steg jag tar, på gott och ont.

Mina barn har ett helt annat perspektiv, som kommer att prägla deras liv.

Bra eller dåligt? Ingen aning. Förmodligen både och. Det lär väl visa sig så småningom.

Men jag måste nog redan nu sluta tro att deras referenser är desamma som mina.

Förälderns livlina

2009-03-16T22:24:00.001+01:00

Lite oväntat springer jag på en gammal kompis som jag känner sedan skoltiden. Vi har egentligen aldrig umgåtts, men han dyker upp i en tid när jag känner att det kanske inte vore så dumt med lite ny vänskap. I mitt huvud utvecklar vi en varm och fin gemenskap, som förser mig med nya tankar och intellektuell stimulans.

Men det är bara i mitt huvud.

Jag blir glad när kompisen en kort tid senare ringer och föreslår att vi ska se en föreställning. Någon vill dra med sig en 35-årig småbarnspappa ut på stan! Jag säger att jag ska tänka på saken och kolla i almanackan.

Sedan glömmer jag bort det.

Sportlov och sjukdagar och storhandlingar och ditt och datt kommer emellan. När påminnelsen kommer är det redan försent. Kompisen meddelar i ett ödesmättat sms att biljetterna till föreställningen är slut. Han hade väldigt gärna sett den men har inte bokat biljett till sig själv eftersom han inväntat mitt svar, skriver han.

Han gör det retoriska tillägget "jag vet inte om detta är av intresse för dig". Alltså: jag har struntat i honom och jag bryr mig inte.

Den största skillnaden mellan mig och kompisen är också den avgörande. Jag har barn, han har det inte.

Och trots att det bara är ett kort sms så stakar meddelandet ut banan för resten av vår vänskap: gång på gång kommer jag att få be om ursäkt för att livet med barn och familj inte gör mig tillräcklig flexibel eller alert. Gång på gång kommer min vänskap ifrågasättas för att jag inte ringer tillräckligt ofta eller svarar tillräckligt snabbt.

Jag vet det, för det är så det brukar bli när jag försöker sällskapa med några andra än småbarnsföräldrar.

Jag behöver umgås med människor som är lika slarviga, lika disträa och förvirrade som jag. Sådana som tycker att det är okej att man kommer en halvtimme försent till en middagsbjudning, att det är okej att glömma bort att ringa tillbaka, att det är okej att vara lite frånvarande i tanken.
Sådana som inte tar det personligt att jag hela tiden har små bränder att släcka.
Det finns en förståelse mellan småbarnsföräldrar som är unik och som är nödvändig för att det sociala livet ska fungera. Den är småbarnsförälderns livlina.

Se mig som den jag är, inte det jag gör.

(Krönika ur dagens VLT)

Arboga

2009-03-03T22:16:00.002+01:00

Bilden föreställer en polisavspärrning. Innanför det blå bandet syns en liten traktor och en trehjuling på en liten gård som omgärdas av ett omålat staket. Framför ligger två röda bollar.
Jag har sett den flera gånger under det senast året. Leksakerna tillhör två barn i Arboga som berövats sina liv, som de antagligen älskade och fyllde till bristningsgränsen och inte alls var villiga att avsluta.

Men så hamnade de i vägen för ett våldsdåd, så grymt att det inte går att beskriva.

Jag vinglar till.

Frågan "vad är det jobbigaste med att få barn?" ställs då och då. Allt mer sällan, i och för sig, eftersom mina barn börjar bli stora nu, men ibland. Kanske svarar jag "trotsåldern" eller "sömnbristen" eller något annat förutsägbart.

Men trotsåldern och sömnbristen är ju egentligen ingenting. Det är faser. Skitjobbiga när de infaller, absolut, men lätta att skratta åt när man ser dem i backspegeln.

Är det något som är jobbigt med föräldraskapet så är det känslorna. De oförutsägbara, starka och intensiva känslorna. De där som komprimeras till en sekund, fastän de skulle kunna räcka en hel livstid.

Ilska, glädje, kärlek, oro, skam. Allt finns där.

Man kan träna sig till det mesta och avtrubba sig inför nästan lika mycket. Men när det handlar om barnen går det inte att värja sig mot alla känslor.

Så ja, att vara förälder handlar om att vara ett känslomässigt vrak.

Visst skulle det vara skönt att stänga av då och då. Men jag är ändå tacksam för alla de här känslorna och den empatiska förmåga som föräldraskapet har gett mig. Aldrig har jag känt så mycket ilska och kärlek som jag gjort sedan jag blev pappa.

Och aldrig har jag trott att det var möjligt att sörja två barn som jag inte fick lära känna.

Bilden på traktorn och trehjulingen knuffar fram mig mot kanten till den avgrund som de två barnens föräldrar antagligen står på botten av. När jag vinglar till kan jag ana hur det känns, hur de har det.

Och så tänker jag det förbjudna: tänk om bilden hade varit tagen hemma hos oss? Tanken på detta hemska brott och all den sorg som följer i dess spår får mig att växa lite som människa. Den får mig att vilja göra något.

Den får mig vilja stå upp för mina barn ytterligare lite till.

Tack gode Gud för att jag aldrig blir avtrubbad.

(Krönika ur VLT)

Ilskan revisited

2009-02-16T22:26:00.000+01:00

Hon vaknar igen. För vilken natt i ordningen är det? Jag vet inte, jag har tappat räkningen. Det är många. Hon ligger där och skriker och sparkar och är omöjlig att få kontakt med. Hon vrålar när man tar upp henne, hon vrålar när man släpper ner henne.

Det är uppenbart att hon har ont någonstans. Det luktar svagt sjukdom om hennes andedräkt.

Men hon vill inget säga. Hon bara skriker.

Det är inte så mycket som skiljer den här situationen från när hon var bebis. Men hon är fem år. Hon har inga problem att prata för sig annars, men nu, så här i gränslandet mellan dröm och verklighet, går det inte att nå henne.

Mitt tålamod har inte prövats så mycket på ett tag. Eller ja, i varje fall inte den som har med nattsömnen att göra. Nuförtiden är det mest andra saker som pressar uthålligheten.

Men nu kommer spädbarnstidens obefogade ilska tillbaka. Lyssna på mig nu, vakna! Kom igen. Du behöver medicin, förstår du det? Du måste vakna ur det när nu. Nu!

Och så bitar man ihop käkarna och fräser och blir så där arg som bara en förälder som har tippat över kanten för det sunda förnuftet kan göra.

Och där, på andra sidan krönet, anfalls jag av en getingsvärm av obehagliga minnen från då barnen var riktigt små. Då blev jag såhär arg hundra gånger om dagen.

Varje gång drabbades jag av den där sorgen över att ha reagerat så starkt. Varje gång lovade jag mig själv att aldrig bli så där arg igen. Varje gång förstod jag att det hela ganska enkelt skulle kunna lösas genom att jag tog två steg tillbaka och såg situationen med något sorts perspektiv.

Och nu står jag här, fem år senare, mitt i en storm, arg och full av skam på en och samma gång.

Går det aldrig över?

Bokrea!

2009-02-14T12:03:00.003+01:00

I år är Välkommen till det nya livet med på bokrean, billigare än någonsin.

Om du inte redan har den, köp den här.

Och om du redan har den, köp på dig några exemplar och ge bort till dina vänner.

Nummer tre

2009-02-04T19:53:00.001+01:00

Vera drömmer om en hund. Hon ska klappa dem alla, gärna ha dem i famnen. Hon säger tillgjort ”åhhh” och får något väldigt ömt i blicken när hon ser en bild på en hund.
Och så ofta hon kommer åt tjatar hon om att vi ska skaffa en egen hund.

Det är egentligen inte så mycket som skiljer Veras intresse för hundar som min kärlek till bebisar.

Det är barn överallt i min omgivning just nu. Hugo, Folke och Ture har nyligen trätt in i gemenskapen. På min arbetsplats har det fötts och ska strax födas bebisar. Bara häromdagen fick vi se en av våra bästa vänner visa upp sin stolta mage.
I min kropp finns det gener eller hormoner eller något annat som jag inte visste att jag hade. Och de skriker.

Efter barn.

De säger "jag vill också vara med om det där en gång till, snälla bara en gång till?".

Min längtan är inte enbart egoistisk. För det vore så roligt att få se mina barn bli storasyskon. Det vore roligt att få testa hur det är att vara fem i familjen.

Utan att ha en aning om hur det skulle påverka vårt liv vet jag att det skulle funka. Egentligen var jag inte särskilt förberedd på att bli pappa första gången, än mindre att bli tvåbarnspappa. Och så värst mycket klokare vet jag inte om jag har blivit sedan jag för första gången höll Vera i min famn.
Men vi kastade oss in i det. Och vi har ännu inte blivit utkastade.
Och den viktigaste lärdomen jag dragit av sju års föräldraskap är den enklaste: det funkar. Även en bortkommen småfuskare som jag kan få bitarna i det stora pusslet att hamna på rätt plats. Även en självupptagen och rätt försiktig person som jag kan känna gränslös och ovillkorlig kärlek till ett barn. På samma sätt som jag uppmanar mina barn att det inte finns något de inte klarar av att göra börjar jag tro detsamma om mig själv.

Och på samma sätt som Vera är ovetandes inför hundpåsar, avmaskning och veterinärbesök så har jag på något sätt nollställt minnet när det gäller vaknätter, kolik och femminutersmetoder.
Jag minns bara det fina, det stora och det magiska. Jag minns doften och jag minns den totala känslan av lycka som det innebär att stå där och hälsa en liten människa välkommen till livet.

Vi sitter lite i samma båt, jag och Vera. För hon kan fatta beslut om att skaffa hund lika lite som jag kan bestämma mig för att skaffa ett barn till.
Det är ett kollektivt beslut. Och kollektivet är inte helt enigt.

Vi måste nog jobba lite på vår övertalningsteknik, jag och Vera.

(Krönika ur dagens VLT)

Vad ska man tro?

2009-02-03T18:20:00.001+01:00

Först studsar de omkring som små gummibollar, till synes hur friska som helst. Och då tänker man att de nog är friska nu och att det nog är dags för skola/dagis i morgon.

Men så frågar man hur de mår och de förvandlas till små åttioåriga gummor, som stapplar omkring med krokig rygg och handen för pannan och säger "jag mår så dåååååååligt".

Och då vet man varken ut eller in.

Fast man misstänker ut. Att de ska gå till skola/dagis i morgon. Och så ångrar man att man ställde frågan. För tre minuter senare studsar de omkring som små gummibollar igen, till synes hur friska som helst.

Men så plötsligt stannar den ena upp, blir vit i ansiktet och låter dagens lunch spridas över köksgolvet.

Och så får man meddela jobbet att man nog blir hemma åtminstone en dag till.

Vad kan vi lära oss av det här? Går det att lära sig något av det här?

Farväl, BVC

2009-01-26T22:21:00.002+01:00

"Hejdå!"

Säger Greta osentimentalt och småspringer mot ytterdörren. Själv blir jag stående en liten stund i dörröppningen in till BVC-sköterskans rum. Hon sitter där och bläddrar i sina papper.

Greta har precis varit på femårskontroll. Allt har gått fint. Hon följer kurvan på millimetern när det gäller vikt och längd. Syntestet gick galant. Hon rörde sig inte ur fläcken när hon fick sin vaccinspruta.

Nu har vi ägnat en kvart åt påklädning och är på väg ut till bilen.

Det är då det slår mig.

Det här är sista gången jag går på BVC.

Nästa gång Greta ska på kontroll är det hos skolsjukvården. Där går Vera redan.
I sju års tid har BVC varit en av grundpelarna i vårt föräldraskap. Här har vi vädrat vår oftast obefogade oro, fått svar på dumma frågor och vägt och mätt, vägt och mätt, vägt och mätt.
Ungefär tvåtusen gånger har jag glömt det där lilla gula kortet hemma, där de så viktiga uppgifterna om mina barn ska skrivas in.
Genom BVC har vi träffat några av våra bästa vänner.

Vi har avverkat några sköterskor, av varierande kvalitet, genom åren.
De senaste fem har vi haft Lena. Hon har varit toppen.

Men nu ska vi inte gå hit längre. Nu är vi inga småbarnsföräldrar längre.

Jag kväver en impuls att gå och ge Lena en kram (vilket jag ångrar efteråt. Att jag kvävde den, alltså).
Istället säger jag "hejdå" och försöker låta lika osentimental som Greta.

På anslagstavlan hänger en blekt affisch med omslaget till "Välkommen till det nya livet" på.

En pappas löften

2009-01-14T21:18:00.001+01:00

Älskade barn,

i år, 2009, lovar jag att:

- vara lite mindre arga pappan. Ni ska inte behöva höra mig morra eller skrika eller se mig bita mig i handen. Så mycket. Kanske.

- försöka stå emot ert tjat lite bättre. Vad ska det bli av er om jag fortsätter skämma bort er på det här sättet? Och jag måste sluta gå med på att köpa er ett tuggummi bara för att komma bort från tidningshyllan. Ni kommer att sluta som bilförsäljare annars.

- bli bättre på att komma ihåg matsäck och gympapåse och sådant. Och att faktiskt läsa vad som står i de där veckobreven som kommer från skolan. Och att inte glömma bort när det är föräldrafika på dagis.

- hitta och lösa den matematiska formeln för tålamod.

- strunta lite mer i min dator och ägna den tiden åt er istället. Det finns ju redan så många timmar då ni är på skolan eller dagis eller när ni sover. Då kan jag ju sitta där och röra på fingrarna, som ni säger att jag gör, då jag själv hävdar att jag jobbar. Resten av tiden är ju vår!

- sluta drabbas av akut tristess så fort vi närmar oss en lekpark.

- att jag ska komma ihåg att ge er veckopengen jag har lovat er. Jag glömmer det jämt. Förlåt. Påminn mig.

- att försöka bli en sådan där pappa som kan laga cykelpunktering, bygga kojor och laga dörren till lekstugan när det behövs. Vi kan inte alltid vänta på att farfar eller morfar ska komma på besök. Men jag ska också fortsätta att vara en pappa som gillar att läsa böcker med er, strosa omkring på stan och prata och titta på spännande saker eller baka bullar.

- sluta spela jazzpiano på era magar och ryggar för att ni ska vakna på morgnarna. Om ni lovar att gå och lägga er tidigare.

- försöka övertala er mamma om att vi ska skaffa ett småsyskon till er. Även om det så innebär att vi måste köpa en katt också.

Och så lovar jag er, naturligtvis, all den kärlek mitt hjärta kan frambringa.

Gott nytt år!

(Krönika i VLT 12 januari 2009)

Nytt gott år

2009-01-05T23:44:00.001+01:00

Jag tittar på kvittot, som avser entré på äventyrsbadet för mig, min fru, mina barn och deras två tonåriga kusiner.

Nej, det är inte det löjligt höga priset som får mig att reagera.

Det är att det står ”två vuxna, tre ungdom, ett barn” på kvittot.

Det betyder att Vera inte längre är ”barn”, utan ”ungdom”.

Här står jag, som fortfarande kan vakna upp på morgonen och fascineras över att det bor två små människor i mitt hus, som om det vore första gången jag såg dem. Som fortfarande inte riktigt vant mig vid tanken på att jag är förälder.

Som fortfarande håller på att lära mig.

Medan jag står här och förundras över ditt och datt går mitt förstfödda barn in på badet som ”ungdom”.

Ägnar jag för mycket tid åt att förundras och reflektera? Springer livet ifrån mig under tiden?

Ursäkta att jag inte har skrivit här så mycket på sistone. 2008 var ett innehållsrikt år på många sätt. Inte nödvändigtvis på något särskilt dramatiskt sätt. Men definitivt på ett bra sätt.

Utan att gå in på en massa ointressanta detaljer så kan jag säga att jag lärde mig att vara lite mer i nuet. Jag skaffade mig nya vanor och rutiner och fick plötsligt en massa tid över för mina barn och min familj.

Paradoxalt nog innebar det att jag slutade skriva ner allt som hände. Det var rätt skönt.

Men nej, det betyder inte att jag tänker sluta skriva. Jag tror fortfarande att det är en viktig sak att göra; att dokumentera det som händer. Jag tror att det får mig att lära mig lite bättre.

Och att det gör mig till en bättre förälder.

Elitstyrkan

2008-09-08T20:26:00.002+02:00

Se här, en krönika om proffsbarnpassning och om osjälviskhet.

Skriven av mig. Publicerad i VLT.

Skolstart!

2008-08-20T08:23:00.003+02:00

I dag börjar Vera skolan! Det är otroligt häftigt. Och, i ärlighetens namn, rätt läskigt.

Jag har skrivit en krönika om skolstartsskräcken i VLT. Läs den här.

En krönika till

2008-07-26T07:34:00.002+02:00

Titta, trots min långa, sköna sommarledighet har jag lyckats samla mig och skriva ytterligare en krönika till VLT. Läs den här.

Sommartystnad

2008-07-06T23:25:00.003+02:00

Den här sidan uppdateras rätt sällan just nu. Förklaringen är enkel: jag är sommarledig. Och då menar jag verkligen superledig. Den här sommaren tillbringar vi fyra veckor i rad i sommarstugan, vilket är nytt rekord.

Det enda jobb jag har gjort är en krönika för VLT, som du kan läsa här.

Hoppas du har det lika skönt som jag har det.

Adieu, grodor

2008-06-07T21:35:00.002+02:00

Nu har mina barns grodyngel återfått den frihet de en gång berövades.

Gissa vem som fick cykla ned till sjön och hälla ut dem? Och gissa vilka som inte brydde sig nämnvärt?

Rätt gissat.

"Hej då, älsklingar", sade Vera högtravande och likgiltigt samtidigt som hon lite nonchalant viftade på handen, innan hon fortsatte att rita. Hon påminde rätt mycket om en östermalmsdam i en pilsnerfilm.

Nere vid sjön stod jag en stund och tittade på grodynglena som ivrigt simmade omkring vid strandkanten. "Hoppas att de inte har tagit allt för stor skada av att växa upp i vårt hem", tänkte jag.